Logga in

Logga in
Broos_WEB_Affisch.jpg
6 jun 2020 - 20 aug 2020 Passagen Linköpings konsthall

Karin Broos. En stund på jorden

En stund på jorden Text av Curator Andreas Brändström Karin Broos måleri handlar om det som inte går att uttrycka, att beskriva i ord eller är mycket svårt att gestalta i tal och text. Det paradoxala är att Broos, förutom att måla sitt språk, även formulerar sig mycket väl. Men där språket inte räcker tar måleriet vid. När jag ser Broos målningar är det inte människorna, främst kvinnor, landskapen och sjöarna jag betraktar. Exakt vad det är jag ser går inte att säga, betydelsen finns bortom bilden. Förlagorna med några undantag, kommer från vår värld, närmare bestämt förstås Broos värld. Den delen av världen som finns närmast och som kallas vardagen. Jag upplever att Broos både är och inte är så intresserad av den, samtidigt som hon älskar den. Kärleken till skogarna, barnen, den stora sjön, sina hästar, hundar och sitt hus går inte att ta miste på. Men det jordiska livet är begränsat. Allt går att insupa, doften av mossa i skogen, den klara höstluften, de gula löven, till och med sjön har sina egna dofter beroende på årstiden. Men vi ser aldrig längre än där jorden böjer sig, och bortom horisonten kommer nästa horisont. Det är i landskapet bortom vårt seendes räckvidd Karin Broos befinner sig, och i det territoriet finns inte det idiom vi skulle behöva för att förklara vad det är som gör att vi fängslas. Vi ser vad bilderna föreställer men kan ändå inte beskriva dem. Hade vi språket skulle vi flytta dem ännu lite längre bort och det är precis här som konstnären, författaren och poeten skiljer ut sig. Att befinna sig i just i det läget där vi inte kan komma underfund med bildens hemlighet. Detta sker sannolikt inte medvetet utan är en förmåga som konstnärer har eller inte har. Det är heller inte sagt att det är en gåva utan kan även beskrivas som en nöd och ett tvång. Att vara konstnär och verkligen säga någo måste betraktas som det svåraste en människa kan ge sig i kast med. De är försvinnande få, konstnärerna som lyckas med detta genom historien, och det är tiden som avgör om kommande generationer kommer att minnas dem eller ej. Tvivel och tillkortakommanden hör till vardagen och därför är det inte många av oss som tar den vägen. Att måla är inte att avbilda en verklighet. Inte ens inom fotografiet, kanske det mest dokumentära mediet i modern tid, räcker bilden särskilt långt för att säga något om oss och världen. En bild säger mer än tusen ord är ett uttryck som dagligen missbrukas, är missvisande och som nått sin höjdpunkt och botten i och med sociala medier. De bilder som förmedlar något är någon enstaka i den tsunami av fotografier vi inte kan värja oss mot. Den konstnär som använder kameran som sin palett och som närmast får mig att tänka på Broos måleri är Francesca Woodman. Hon lyckas precis som Broos uttrycka det som inte går att berätta, det som vi eventuellt kan förnimma och bara snudda vid med vårt sjätte sinne. Broos fotograferar – genom kameran fångar hon ögonblick av verkligheten, stunder, som när de inträffar är betydelsefulla minnen av upplevelser. Men kameran är platt, begränsad och basal till sin natur. Det handlar mest om optik, skärpa och teknik, ett verktyg. Alla dessa bilder utgör grunden som gör det möjligt för henne att måla icke händelser – en fluga på väggen, en hund som vilar, ett dopp i det kalla vattnet en sommardag, någon som borstar håret och så vidare. Händelser vi alla är bekanta med och tar för givet, utför utan vidare eftertanke, utan någon tanke över huvud taget. Men för Karin är de det viktigast som finns. Livet här och nu! …när vi dansar. En stund på jorden skaldar Cornelis Wreeswijk och får oss att inse att livet är vackert, svårt och skört, på samma sätt som Karin förstår att det är i det lilla som det stora finns. Genom konstnärens undersökande av sin samtid ger hon oss i bästa fall verktygen att förstå världen och oss själva lite bättre. Wreeswijk efterlämnade en ovärderlig skatt av visor som gör att vi kanske uppskattar livet lite mer och som hjälper oss när mörkret faller. Francesca Woodmans fotografier sätter andra fotografer, professionellas och lekmäns alster i perspektiv och plötsligt framstår det mesta som banalt i jämförelse. I Broos målningar dansar tillvaron i en annan dimension och när konsten säger något till betraktaren är den som musik för våra ögon.

Min Guide

Senast inlagt i guiden:

Guiden är tom.

Klicka på 'Lägg till i min guide' för att börja bygga din egen guide.

Visa Min Guide
Tipsa oss!